Tennessee Rex

Den senaste rexrasen- både lockig och satinskimrande!

Tennessee rex-rasen är en helt ny rexras som uppstod genom en mutation 2004 i Tennessee, USA. Rasen har en dubbel mutation som gör att pälsen är både lockig och satinskimrande samtidigt. T-rexen är en mycket utåtriktad och trevlig sällskapskatt som passar både i barnfamiljen som i ensamhushåll. I dagsläget finns bara ca 270 T-rexar i hela världen. Rasen introducerades i Norden 2021.

Sigrid
Kathys11
Lauries2

Rasbeskrivning

Tennessee rexen (ofta kallad T-rex) är en ny mutation av rexning och satinskimmer som förekommer tillsammans, och som aldrig tidigare anträffats på någon katt. Den upptäcktes 2004 i Tennessee, USA, och är orelaterad till alla övriga kända rexningar. Forskare har även fastställt att satinet inte heller är besläktat med bengalens glittergen. Mutationen är recessiv, vilket innebär att uppfödare som arbetar med att etablera rasen parar ut i varje generation med huskatter, för att därefter para tillbaka med T-rexar. I dagsläget finns runt 270 T-rexar och utparningskatter i hela världen.
T-rexen är en mellanstor katt och det som slår en vid första anblick är dess unika päls som både är rexad och satinskimrande. Pälsen är tjock och glänser som silke, i synnerhet i solljus. Rasen finns i både långhår- och korthårsvariant. De första T-rexarna var röda, och den röda färgen tycks visa upp satinskimret bättre. Detta har lett till att en stor andel T-rexar är röda, även om alla färger, dilutioner, maskning och mönster är tillåtna.
T-rexen har ett fantastiskt temperament och är utåtriktad, vänlig och tillgiven. Det är en mycket social katt som söker sällskap med sin människofamilj och gärna vill vara med där det händer saker. De är nyfikna, lekfulla och tycker om att kela. Personligheten kan beskrivas som mittemellan en devon rex och en selkirk rex, d v s den är nyfiken och aktiv utan att vara i vägen, samtidigt som den tycker om att gosa och kela med sina ägare. T-rexen tycker även om att apportera leksaker.
Rasen är mycket barnvän och trivs bra såväl i en stor barnfamilj med mycket stoj, som med en äldre ensamboende person med lugnare vanor. T-rexar trivs med andra katter men är även tillfreds att bo som ensamkatt. Det är även en mycket intelligent ras och ett par T-rexar i USA har tränats till att bli vård- och stödkatter.
Pälsen kräver ingen speciell pälsvård, men en genomkamning några gånger om året kan vara på sin plats, i synnerhet på våren då katterna fäller något.

Historia

T-rexen upptäcktes 2004 när en kull föddes till en halvvild kattmamma på familjen Whittenburgs gård nära Chattanooga, Tennessee, i USA. Kattmamman, Satin Sur, fick två kattungar, Ernest och Te Rex, där båda var rexade och hade ett märkligt satinskimmer i pälsen, något som aldrig återfunnits hos katter tidigare. Rexningen och satinskimret är en naturlig pälsmutation och förekommer alltid tillsammans.
Franklin Whittenburg tog hand om mamman och kattungarna och kontaktade kattgenetiker hos TICA som bekräftade att han funnit en helt unik mutation. Där började ett gediget avelsarbete för att försöka ta vara på mutationen och etablera det som en egen unik ras. Dr. Solveig Pflueger, ordförande för TICAs genetikkommitté, blev mentor för rasen och flera intresserade uppfödare anslöt för att hjälpa till med avelsarbetet. Utvecklingen gick fort och redan 2009 hade rasen fått registrerings-status inom TICA.
Dessvärre avtog avelsarbetet därefter då ett par uppfödare drabbades av personliga problem, samt att Dr. Solveig Pflueger avled 2014. Lyckligtvis kunde Gordon Pugh, Solveigs vän och uppfödarkollega som varit med sedan 2006, fortsätta arbetet efter Solveigs bortgång. Genom idogt arbete kunde Gordon dra igång avelsarbetet igen 2016 med en ny grupp hängivna uppfödare. Franklin och Gordon skickade varsin katt till Polen 2017, och en amerikansk uppfödare flyttade till Portugal 2018 och tog med sig tre avelskatter. Således hade rasen även nått Europa. Därefter har en holländsk uppfödare anslutit sig och fått ett par kullar.
De första tre T-rexarna importerades till Sverige från Portugal och Holland sommaren 2021. Vid årsskiftet samma år övertogs ytterligare fem T-rexar och två huskatter (för utparning) av den svenska uppfödaren då uppfödaren i Portugal hastigt avled. Tre av dessa katter (kastrater) har fått nya hem i Sverige och Danmark, och övriga fyra katter hålls i avel av den svenske uppfödaren. Hittills finns endast en uppfödare i Skandinavien, men målet är att etablera rasen och att fler uppfödare skulle vilja ansluta sig och bidra till rasens utveckling.

Mer läsning

http://www.tennesseerex.com/
https://anthonynichols.wixsite.com/mysite-1/tennessee-rex

Tennessee Rex- The Birth of a New Breed


Pawpeds T-rex databas: https://www.pawpeds.com/db/?p=trx

Utseende

Rasen är en mellanstor katt med atletisk och muskulös kropp, hanarna är något större än honorna både i kroppen och till huvudet. Huvudet är medium-stort och har rundade konturer. Ögonen är något snedställda och mandelformade. Öronen ska vara medium till stora, breda vid basen, lätt rundade och ha en jämn placering på vardera sida. Nosen ska vara medium-lång och ha ett tydligt stop nedanför ögonen.
T-rexen finns i både långhår- och korthårsvariant. Alla färger och mönster är tillåtna. Röda, vita och svarta katter tenderar att visa upp satinskimret bättre, och en stor del av de katter som avlas på idag är just röda. Diluterade färger påvisar satinskimret något sämre.

Standard i TICA https://tica.org/phocadownload/trstd%20trs18.pdf

Kathys30
Kathy male neuter

Allergi

Precis som med övriga rexraser så finns ingen garanti att T-rexen är allergivänlig. Däremot har T-rexuppfödare rapporterat att många med lättare allergi tycks tåla rasen. Rasen tappar mindre päls och kräver mindre pälsvård än selkirk rexen, så ur den aspekten kan rasen vara lämpligare än selkirken. T-rexens päls är inte helt olik lapermens päls, dock aningen tjockare.
Generellt kan sägas att vissa tål rexar, andra inte. Det beror helt och hållet på individ och hur ens allergi ter sig. Att köpa en T-rex utan att först ha försäkrat sig om att man inte har allergi kan sluta väldigt tråkigt. Är man osäker kan man besöka en uppfödare för att ”provnosa”. Reagerar man inte kan man gnugga in katterna i ett örngott och sova på det. Och har man tur, kanske man kan låna hem en kisse några dagar för att testa och se. Många allergiker har en rexkatt, men lika många har försökt med provnosning och har reagerat.